Kära dagbok!
Idag vill jag prata med dig om mina inre motpoler, eller egentligen vill jag bara skriva av mig om att hur det är att leva med stora inre motsatser.
Kortfattat: Helt, kompletterande och emellanåt utmanande och svårt
Jag gillar bilden jag valt för att jag har händerna naturligt ihop. Det känns som jag (bägare av båda motpoler) för samman två världar. Mina två världar. Min motpoler. Bilden ger mig en känsla av inre vänskap och kontakt mellan två olika. För precis så är det ibland.
Låt mig dela lite av det inuti!
Det känns som jag är två, eller kanske tom många. Ja, jag känner till delpersonligheter. Det är inte så att jag inte förstår det mentalt och psykologiskt, för det gör jag. Utan det är mer att leva livet med huvudsakligen två sidor som är så motsatt olika. Det påminner mig lite om mitt förra äktenskap *ler* eller kanske min nuvarande relation. Men nu tar vi det inre och inte det yttre. Vi vet ju båda att det ändå är samma. Yttre speglar inre.
Jag har reflekterat och lärt känna dessa krafter inom mig under en lång tid och har därför döpt dem till min inre kvinna och inre man.
Ibland är de sams och följsamma. Numera i varje fall. Förr var de nog aldrig sams. Egentligen tror jag att den ena inte gav sig tillkänna ens utan agerade i det dolda, bakom kuliserna. Nu ser jag dem, tack och lov. Inte för att det gör det lätt, men lättare.
Förr kändes det som att något inuti mig bråkade och det var en ständig konflikt. Jag såg inte vem som var osams. För mig såg det ut som att en bråkade med sig själv. Nu förstår jag att hon och han bråkade. Kanske mer hon som bråkade och han stängde av och gömde sig för henne. Efter terapeutiskt arbete med att komma i kontakt med honom och bejaka hans behov och önskningar så har hans röst blivit starkare. Förr talade han bara när han blev ursinnig. När hans gränser hade passerat milslångt ifrån.
Det var inte helt enkelt för honom att komma fram när hon tog hela spacet. Hon viste vad hon ville och ställde krav på det hon ville. Levde det liv hon önskade, uppfyllde sina drömmar och förflyttade sig fort fort. Han hängde aldrig med och hon var inte särskilt intresserad av hans tempo utan bara att han skulle hänga med. Han var och är så förälskad i henne och sprang på för att hinna med, men han var aldrig snabb nog. Kanske var det inte förälskelse och kärlek, utan medberoende. Levde han sitt liv genom henne?!
Egentligen så gillar han andra grejer än hon. Som att sitta i tystnad länge. Ganska orörlig i sin reflektion. Han sjunker gärna in till sin egna inre värld. Där reser han. Där lever han.
Han begär inte mycket av livet. Mest trygghet, stillhet, lugn och ro. Läsa en bok och ta en vacker naturpromenad.
Hon älskar honom och det lugn tempo han kommer med. Ibland tycker hon bara att det hela är för trist och ämnen han vill prata om drar ner livsglädjen. Han pratade gärna om försörjning, om stabil inkomst, om hus och hem, om familj och värderingar. Hon pratade om frihet. om äventyr, leva fullt ut, ta risker och leka fram livet.
Saken är den att hon är modigare än honom. Hennes mod tar dem till spännande ställen utan för bådas komfortzon och de (hon) växer i kubik. Det är nog mer hans skräckzon och ibland undrar jag om inte han blir lite frusen av stressen det skapar i hans nervsystem. Hon upptäcker och lever så totalt hon kan, får magiska möten och känner sig rik. Hon är tillåtande, spontan och följer det som händer. Fram tills att hon ser till att hans gränser blir överkörda då blir han skogstokig och blossar ut i skarphet, dominans, kraftfullt markerande. Han blir auktoritär och hon backar. Oj, tänker hon - jag glömde nog kolla av med honom. Ups... så dansar hon vidare. Kvar är han lite smått bitter på henne. Han är mer försiktig, inkännande, väntande, osäker och lite velig. Han har svårare att fatta beslut och vill gärna att det ska vara ett långsik och hållbara val och beslut. För henne behöver det inte vara så genomtänkt eftersom allt går att ända. Det går att ombestämma sig hur många gångar man vill, brukar hon säga.
Jag har fått bejakat hans behov och frågat honom hur han vill ha det och genom det så har vi fått mer balans. Nu är de två synliga krafter som ska samsas om mig och mitt liv. Skapa ihop. De ska få ihop olikheterna och viljorna.
Han vill till skogen och hon följer med. Hon gillar ju äventyr. Bara det inte blir samma hela tiden så blir hon uttråkad. Han gillar när det är samma och helst ska det inte ändras alls. Rutin ger trygghet. Han uppskattar det.
Hon vill vara i staden och han i skogen. Hon trivs i lägenhet med balkong. Vill helst ha en egen kock och varför inte ett eget jetplan. Han drömmer om eremitliv och kan tänka sig gå i kloster.
Så finaste dagbok kan du se framför dig hur det blir när jag ska komma fram till var jag ska bo. Nu när han har fått en röst och vilja så vill han att vi flyttar till hus och hon gärna in till city. Han vill lära sig odla och hon vill ha en kock.
När jag ska komma fram till vad jag ska jobba med så vill hon driva stort bolag och han vill vara terapeut. Okej, tänker jag som lever med dem båda. Hon har fått EcoLead och jobbar i Helsingborgs city. Han har fått Tina Ikonomidou och jobbar i och för sig i en källare med healing i city men söker sitt ställe i naturen.
Förr hade hon tvingat honom jobba på EcoLead (då var det ju Helhetsakademin) för att det är där intäkterna finns. Men numera så håller hon sig till sitt, och låter honom ha sitt behandlingsrum. Hon är dock tydlig med att hon bara tänker dra in 50% av intäkterna, så han får komma upp med de andra 50%. Hmmm... tufft läge tänker jag. Han har accepterat det och säger att han kommer göra sin del av familjeförsörjningen.
Vänta, jag inser nu att hon är ledaren och han är den som arbetar. Ibland får han nog hoppa in och jobba på EcoLead. Jag misstänker att han har gjort avkall på mycket av sitt under lång tid för att arbeta i de företag hon skapar. Även i det liv hon skapar. Intressant! Jag funderar på om han ser det som avkall eller om det är så att det är bekvämt för honom att bara följa med. Då behöver inte han leda och fatta beslut.
Du hör! Hon är himmel och han är jord. Hon är örn och han är orm. Hon är snabb och han är långsam. Hon är explosiv ut och han är explosiv in. Hon är passionerad i eld och han i hjärtat.
Hon öppnar upp projekt och han går bakom henne och stänger dem.
Eller hur låter det som en helhet?! Men denna helhet ska ledas. Ledas av mig, som en tredje del. Bägar som håller båda, samtidigt som jag är båda. Hade du kunnat se mitt ansikte nu så hade du sett att det är rynkigt i sitt uttryck. :) Jag lever hela tiden i både och. Funderar nu på om jag inte helt enkelt ska låta dem hitta vägar att samleda.
Hon kan behöva tagga ner lite och han steppa upp en hel del. Så de möts lika.
Jag känner mig helt utsträckt. Som att huvudet är uppe i himlen och fötterna på jorden. Klart det är underbart ibland att ha den höjd och det djup. Att kunna flyga bland de högsta himlarna och sen trumma och stampa fötterna på jorden. Det är också tröttsamt med evigt resande, medlande, framåt, bakåt, uppåt, neråt.
Jag lär mig leva med mig själv om mina motpoler. Försöker stanna på jorden längre stunder innan jag färdas upp till himlarna. Som att resa lite mindre i "tjänst". Bo längre på varje plats innan det är dags att resa igen.
Ibland "skojar" jag och säger att jag är en nomad, resande. Omedvetet medvetet är det nog detta jag syftar till. Det inre resande. I mitt arbete reser jag också, mellan världar och agerar bro.
Där har vi det!!!! Bro. BRO
Jag behöver en stadigare inre bro.
Jag ser henne och honom, men inte bron.
Nu vet jag: hon ska vara i himlen och han på jorden och så ska jag ha "någon" som reser mellan dem. Eller kanske ska jag ha en megafon så de kan stanna där dem är och ändå kunna prata med varandra. För det vore kul om de vill prata med varandra och dela sina världar med varandra. Bättre det än att de reser till varandra och har åsikter om varandras världar. Bästa är om de lever sida vid sida i sina världa utan åsikter om varandra, utan acceptans och omtanke.
Kärlek finns! Eller är det medberoende?
Jag vet inte helt än vad som är vad i deras relation.
Låter jag tokig?! Just nu känner jag att jag är i ett upplyst tillstånd. En glödlampa tändes och jag såg virket till bron. Nu behöver jag rekrytera montör som monterar bron. *ler stort* Det måste vara hon som skrev det med montörer. Hon gillar att köpa tjänster och betala för sig. Han gillar att bygga själv.
Det intressant är att enligt den generella energibeskrivningen av poler är den maskulina energi är solenergin, så som jag beskriver henne och den feminina tillhör jorden, så som jag beskriver honom. Kan det vara så att de egentligen är helt fel på det?
Att hon ska hem till jorden och han hem till himlarna och solen?
Hahaha… nu blir det tokigare och roligare komplicerat. Kanske ska jag bara vila en stund :) Kände en leendes inre suck när jag inser att det är jag som ska göra denna resa med dem, om det nu är så. Min känsla är att hon inte frivilligt lämnar sitt hem och sina tillstånd i himlen och han vill inte alls lämna skogsmulleenergi och gå ut i världen. Så, tack för uppdraget. *ler stort* Känns lättare att bygga sju bolag och vinna 100 upphandlingar än att få dem att vilja byta plats.
En rolig grej som jag om på just nu är att då är det ju han som håller i alla mina kurser i feminin kraft, Rise sister och wombhealing. Hihihi.... lite kul faktiskt! Det är ju ifs ingen som ser det eftersom han är jag och jag ser ut som en yttre kvinna, men är inte det lite som att smygtitta in i tjejerna omklädningsrum?
Hmm... det låter som att jag får reflektera vidare och återkomma med hur det har gått.
Avslutar med en fråga:
Vad ska till för att hon och han ska komma hem till sitt hem och komma till ro? Kram i dagen // Bästa Konstantina & fina Tina
Comments